6 veckor sen sist jag skrev. Det händer inte allt för mycket mer än att jag faktiskt börjat bli piggare och bestämt mig för att återgå till jobbet i oktober. Jag har fortfarande problem med strålskador men dessa får kag dock leva med i flera år till om jag har otur. Jag är inne på min 3dje omgång med medicineringstest emot mensvärken som inte vill ge med sig. Jag har äntligen börjat då någorlunda koll på smärtan och alla tabletter men jag känner fortfarande av en molande värk.

Jag var hos onkologen för snart 2 veckor sen och allt såg bra ut *puh* men den ständiga oron är inte rolig att leva med dag in och dag ut. Jag tänker mycket på varför kag inte gick tidigare till läkarn förra året, hade jag gått 1 månad tidigare hade de kanske kunnat opererat mig och så var all cancer borta och jag hade sluppit dessa hemska biverkningarna efter cellgifter och strålning. Dessutom hade jag väl sluppit denna oro att det skall komma tillbaka hela tiden. Det tar verkligen på energin och humöret. Även fast kag försöker slå bort tankarna så finns de där oavsett. Nåväl, jag får väl vara glad att jag lever och det är jg verkligen också. Tacksam. Helt fantastiskt vad läkare kan åstadkomma med dagens teknologi och forskning.