27/7 2018
Det har gått lite mer ön 1år sen jag skrev sist. Jag mår hyfsat ok. Inte mycket som blivit förändrat sen sist mer än att jag gått upp i arbetstid. Resterande del med sjukhusbesök har inte planat ut snarat blivit lite mer senaste månaderna för
jag har gått ner så mycket i vikt och läkarna vet inte varför, inte jag heller för den delen...
Jag åker fortfarande in och läggs i narkos för att öppna upp cervix och tömma livmodern på vätska. Sist jag gjorde det var 6/7. Allt gick bra och jag fick prata med kirurgen som äntligen börja tycka att jag som 25 åring inte ska behöva ha det såhär. Ny
tid bokad till kirurgen i början på augusti och kag håller tummarna att en hysterektomi är nära så jag kanske slipper detta elände med kronisk smärta.
Några dagar efter jag var in och tömdes på vätska blev jag akut dålig på jobbet. Jag fick så ont i nedre delen av magen att jag var tvungen att lägga mig ner och citodon hjälpte inte ett dugg... smärtan blev värre och värre så kag beslutade mig att
åka hem. Ringde jesper som hämtade mig. Vid detta laget kunde jag knappt gå, grät och kved av smärta. Vi åkte fort upp på gynakuten (ca 13.00) där de konstaterade att cervix var full med blod. Morfin i massor utan att smärtan lättade
speciellt mycket. Jag blev inlagd över natten och en stackars sköterska fick springa in och ut för att fylla på morfin. Vid 23.30 sprack cervix och smärtan började äntligen avta och jag fick sova lite. Jag har fört barn en gång och det
gick att jämföra denna smärts med en förlossning i slutskedet. Det var så hemskt...
Jag fick iallafall åka hem dagen efter på kvällen med nya hormoner för att testa om de inte producerar en livmoderslemhinna det som gör att jag fyller på med vätska) tyvärr har set inte funkat så bra då kag fortfarande blöder så idag (27/7) fick
jag åka in igen för att kolla upp det... träffade en fantastisk gynekolog som tog sig tid och förklarade hur hormonerna mina onkologer gett mig påverkar min kropp, visade på ultraljud hur allt såg ut där inne. Hur strålskadad cervix
jag faktiskt har, cervixcabalen som normalt är rak lutar i 90 grader och det är därför den växer ihop. Han visade även äggstockarna och kunde konstatera att det inte fanns en enda äggblåsa kvar i dem. Jag fick även nya hormoner att testa
om de funkar bättre för mig än de senaste jag fick...
Börjar faktiskt bli lite less på det här nu. Jag vågar inte planera något för jag vet aldrig hur jag mår, om jag har extra ont, extra klimakterig eller extra känslig...
