När är gränsen nådd?? Ledsnat nu...
Jag fick fly fältet igen... Stackars thea har åkt på kräksjuka... Igen... Jag blir så less på föräldrar som inte kan hålla sina barn hemma ifrån dagis i 48h ifrån sista kräka eller diarré...
Min pappa kom som räddaren i nöden ifrån och hämtade mig, jag sov mest hela dan igår mådde inte alls bra så jag hoppas jag får må bra idag eller i alla fall må bättre än igår.
Idag blir jag inlagd igen inför min inre strålning på torsdag och med lite tur får jag åka hem på fredag och kanske gosa med min lilla familj. Planen är så i alla fall sen om den går att genomföra är ju en annan femma.
Jag börjar ledsna på att må dåligt också. Nu har jag kämpat i X antal veckor med illamående, trötthet och smärta i hela kroppen. Jag får snart vila ifrån allt skit men jag vill att det ska vara nu. Sen att se Jesper tryckas längre och längre ner för han försöker göra allt så bra som möjligt är även det jobbigt. Min starka man. Vad skulle jag göra utan honom?? Jag skulle inte klara en dag utan hans stöd och kärlek. ❤️
Lider med dig/er, det är inte lätt att stå bredvid och se på när någon lider så (tänker på Jesper) och ditt lidande Linda med alla biverkningar osv, du är så tapper! ❤️ Kram