Nu ska jag ge bloggandet ett försök, även fast det inte kommer bli speciellt många uppdateringar, men jag skall i vilket fall som helst försöka. Jag ska försöka se detta som min dagbok som jag sedan kan gå tillbaka och läsa allt jag vart med om. Och som pricken över i:et får ni hänga med och läsa vad som försigår med mig. 

Jag ska nog börja med att berätta lite om mig själv. 

 

Jag är då en pigg och glad 22 årig tjej som lever tillsammans med min soulmate Jesper och dottern Thea i ett hus ute på landet, närmare bestämt i det ökända Knutby. Jag fick diagnosen cervixcancer i Oktober i år (2015). Helt ofattbart då risken att drabbas under 25 år nästan är omöjlig, dessutom börjar man ta cellprover när man är 23 år men tro inte att man går säkert för det, jag blev drabbad trots min unga ålder. 

 

Det började med att jag vart trött och hängig ända sedan Thea föddes. Tänkte inte speciellt mycket på att jag  ständigt var trött och orkeslös, det ''hörde'' ju till småbarnslivet. Jag hade hemska menssmärtor när det var dags för that time of the month. livet fortsatte trotts min mensvärk som tillslut inte bara kom när det var lingonvecka utan kom när som helst och kunde hålla i sig hur länge som helst. Jag fick mellanblödingar men tänkte fortfarande inte så mycket mer på det trots att jag hade ont och alltid gick runt med trosskydd och värktabletter i väskan. Jag läste mycket på nätet om mina bekymmer och fick mest upp att det kunde var b.la enometrios, cystor eller helt enkelt '' det tar upp emot 1 år innan kroppen är sig själv efter en förlossning''. Livet fortsatte, jag blev tröttare och tröttare, nu hade jag smärtor i magen som strålade ut i rygg, skinkor och baksidan av låren, mellanblödingarna var flera ggr i veckan och jag hade så ont vid samlag att det inte gick att ha det ens. 

 

Jag bestämde mig för att söka hjälp, jag ringde akademiska gynmottagning i Uppsala, fick en kandidattid då sjuksköterskan jag pratade med trodde jag var gravid. Jag tog gravtest men som var så negativt det bara gick att bli. Jag åkte till min bokade tid med denna kandidat..

 

Jag fick beskriva mina besvär och sedan hoppa upp i gynstolen som förövrigt inte alls är kul att ligga i... det tog inte lång stund innan kandidaten fick ta hjäl av en läkare som i sin tur fick springa iväg och hämta en överläkare. Jag blev ombett att klä på mig och gå till överläkarens rum för jag skulle absolut inte vara kvar i kandidat rummet. Sagt och gjort så klädde jag på mig och gick till rum 4'a, väntade en stund på läkaren som för övrigt är islänning. När jag fick komma in i hennes rum berättade hon att de hade sett en tumör på min livmodertapp som såg ut som ett ''gristryne'' som de kallar det. Jag blev förberedd på att jag skulle göra en biopsi nu på en gång och sedan skulle provet skickas med prio 1 upp till labbet för undersökning. Ingridur (överläkaren) förklarade att det såg ut som cancer men att vi inte skulle oroa oss i onödan eftersom det måste analyseras först. Normalt brukar en sån här analys ta ca 3 veckor, jag fick svar på 2 dygn. Det är prioritering kan man säga!

Men det tråkiga var ju så klart att det var cervixcancer... 

Jag fick på 11 dagar genomgå 8 olika undertsökningar, samt blev inlagd 1 natt för jag började blöda så hysteriskt mycket efter biopsi provet de tog. Det var prat om att jag endast skulle behöva göra en hysterektomi (operera bort livmoder, livmodertappen samt lymfkörtlar) Men allt berodde på hur röntgenundersökningarna såg ut. Vi fick svar ifrån dem nån vecka senare och desvärre hade cancern spridit sig till slidväggen och till 1 lymfkörtel. så hela planen om operation gick i graven, 

 

Nu ska jag få cytostatika och strålning i ca 6 veckor om behandlingen går som den ska så klart.Jag fick förra veckan sätta in en PICC-line i armen som jag ska få cytostatikan i så de slipper sticka mig varje gång. 

 

Imorgon börjar min resa, jag ska få min första cytostatika och strålning.